Vad är skillnaden mellan naprapat, kiropraktor och sjukgymnast (fysioterapeut)?
Detta är en fråga som vi får från våra patienter men också från andra intresserade, framförallt när det är dags att söka hjälp. Skiljer sig behandlingen? Vad skiljer utbildning och grundläggande filosofi? Men det många funderar på – vilken terapeut ska jag välja?
Hos oss är vi alla naprapater och vi har skrivit ihop denna sida utifrån information och uppfattningar som vi tycker ger en översiktlig bild av skillnaden mellan yrkesgrupperna.
Det är tråkigt att vissa ser de andra professionerna som ett hot och ”mindre bra än sin egen”, men ingen är bättre än de andra och vi är övertygade om att alla behövs i samhället och spelar en viktig roll i att behandla ohälsa i människans rörelseapparat.
Skillnader
En allmän uppfattning tycks vara något i stil med att kiropraktorer justerar ryggen, naprapater sysslar mest med muskulära behandlingar och sjukgymnaster med rehabträning. Den enskilde terapeutens värderingar, erfarenheter, influenser och specialkunskaper inom vissa områden gör att gränserna för vad de olika yrkesgrupperna arbetar med inte är självklara. Den individuella terapeuten är alltid unik och att skriva om skillnaden kan då aldrig bli 100%.
Justeringsteknik (spinal manipulation) ingår centralt i naprapaternas och kiropraktorernas grundutbildning och sjukgymnaster (nu fysioterapeuter) har rehabilitering centralt i sin. Det är delvis korrekt att historiskt sett har fysioterapeuter arbetat mer med rehabiliteringsträning i form av övningar och kiropraktorer/naprapater mer med justeringsbehandling.
Likheter
Likheten idag är att alla tre professionerna jobbar med människor med smärta eller med andra hinder i rörelseapparaten för ett fungerade muskel-led-nervsystem. De jobbar primärt utan mediciner och medikament och hos varje terapeut får du en undersökning, diagnos och behandlingsplan. Varje terapeut använder sin utbildning som en grundsten, därefter kan det byggas på med olika behandlingstekniker eller träningsprogram.
Akupunktur, stötvågsbehandling, ultraljud, dry needling är exempel på behandlingsmetoder som inte är unik för någon av yrkesgrupperna, utan är en påbyggnad som är upp till den enskilda terapeuten att lära sig efter sin grundutbildning.
Naprapati
Naprapatins grundare Oakley Smith studerade och utövade kiropraktik med kiropraktikens grundare D.D. Palmer i slutet av 1800-talet. Han valde senare (1907) att starta en egen utbildning, Oakley Smith School of Naprapathy i Chicago, och gav ut boken ”A Textbook of Modernized Chiropractic”.
Namnet naprapati kommer från tjeckiska napravit (korrigera) och latinska patos (lidande) – ”korrigera orsak till lidande”. Smith hämtade manuellmedicinska kunskaper och influenser från Böhmen (Tjeckien) där han gjorde studieresa. Naprapater är en stor yrkesgrupp i skandinavien men relativt liten globalt. Några stater i USA som Illinois och staden Chicago har gott om naprapater.
Naprapatin i Skandinavien växte genom Björn J`son Berg, Sveriges första naprapat som senare (1970) startade naprapathögskolan i Stockholm.
Kiropraktik
Kiropraktikens grundare är D.D. Palmer, som behandlade sina första patienter 1895 och började utbilda kiropraktorer 1897. D.D. Palmers son B.J. Palmer blev också kiropraktor och utvecklade yrket ytterligare. Namnet kiropraktik kommer från chiro (med händerna) och practic (att göra) – ”att göra (behandla) med händerna”.
Kiropraktiken är ett hantverk som är utvecklat från traditioner som går långt tillbaka i historien, där man behandlat människor med besvär i kroppen med händerna. Det vetenskapliga underlaget genom nyare tids forskning har gett den manuella medicinen en större grund för förståelse om hur behandlingen påverkar nervsystemet.
Sjukgymnastik
Namnet sjukgymnastik är från 2014 ändrat till fysioterapi, och den som utövar detta kallas nu för en fysioterapeut. Sjukgymnastik är ännu ett sätt att undersöka och behandla människor med problem från muskel- och ledsystemet. Den första dokumenterade sjukgymnastiken kommer från Sverige och Per-Henrik Ling i början av 1800-talet.
Sjukgymnastiken hade då två grenar som var sammanslagna; en utövande gymnastikdel (gympa) och en behandlande del (terapi). Senare blev dessa två delar separerade.
Sjukgymnastiken ökade markant i takt med ökat behov i början av 1900-talet. Första världskriget är ett exempel på kriser som ökade behovet av yrkesgruppen, då många skadade soldater behövde rehabilitering efter skador. Polio var ett smittsamt virus som fram till 1900-talets första hälft som resulterade i att många fick förlamningar efter att det smittsamma viruset påverkat nervsystemet. Dessa patienter hade behov av rörelse utförd av sjukgymnaster.